Mitt val, mina beslut...
Jag kollar på vissa människor och önskar att jag också kunde ha en sån underbar familj... Min familj är ett rent skämt! Jag har alltid tagit min familj i försvar och trott att de alla gör är rätt och riktigt.. Är det rätt och riktigt att bli slagen av en familjemedlem? Är det rätt att en familjemedlem ska favoriseras? Är det rätt att bli ner tryckt och dum förklarad? Är det rätt att så fort man har några framtidsplaner att en familjemedlem får säga att man inte kommer klara det för att den anser att man inte kan och att man är för dum? En friktig familj ska finnas där för varje individ.. Dom ska stötta, hjälpa och alltid finnas vid en sida oavsett vilka val man gör i livet. Jag har alltid trott att man aldrig kan lita på en vuxen människa utan dom vill bara göra illa en hela tiden. Jag fann en vuxen, en "extra mamma" som jag litar på. Som jag kan prata med om allt, som stöttar mig när jag har det svårt. Som tror på mig och vill mig väl. Jag trodde det skulle vara ens egna föräldrar men jag hade fel! Så jävla fel! Ett barn som har en väska som man aldrig packar upp för man vet inte var man hör hemma.. I fosterfamilj eller hemma hos sin egna familj? En som slussas runt över allt och ingenstans.. Va är det för uppväxt? Sen så kan dom inte förstå varför man blir deprimerad och tillbaka dragen med raseriutbrott för jämnan.. Om ni bara visste hur mycket ni har förstört! Hur mycket ni har skadat... Ett normalt liv är alldeles för långt bort för mig, jag kommer aldrig nå det. Tack!
